älskade Thailand


Kamala beach, Phuket Thailand!

Idag är det en väldigt sorglig dag. Tsunami varning i Phuket i Thailand eller till och med på ingång över phuket, där jag precis har varit och som min svärfar och två av våra vänner vi lärde känna där nere är i också. Vattnet har dragit sig tillbaka flera meter, precis som förra gången. Känns väldigt skrämmande och läskigt. Känner mig maktlös till att inte kunna göra något och man har ingen kontroll över något. Jag tänker på alla restauranger nere vid vattnet, människorna som jobbade där, bobs bar, alla människor som behöver fly i skräck för att det värsta ska hända, alla maktlösa djur där nere. Just nu befinner sig min svärfar och tjejerna i hans bar på säkra marker. Tjejerna är hos en kompis uppe i bergen och svärfar har tagit sig 2 mil från kamala. Vilket gör mig lugn även fast jag har en stor sten i min mage. Christians panik slog till från att vara super lugn när han ringde mig under dagen, till när han kom hem och jag såg gråten i hans ögon. Det var väldigt jobbigt, även fast man vet att hans pappa är på säker mark så oroar man sig iallafall när man läser löpsedlarna på Aftonbladet. Jag hoppas att alla människor hinner ta sig på säker mark och att så mycket hus som möjligt klarar sig också. Det är mycket jobb att behöva bygga upp allt igen. Det glädjer mig att denna gång är man förberedd och hinner fly än vad man gjorde förra gången då många dödades och att man hinner rädda sig själv. 

I detta drama ska man åka och jobba också, med telefon tillgänglig hela tiden ifall det händer något. Känns inte rätt att lämna sin oroliga pojkvän här hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback