Tankar som bubblar i huvudet..


"It isn't that we don't know what to do; it's that we don't do what we know"

Vikt är ett väldigt känslig ämne för många, likaså för mig. Jag har under livet haft väldigt svårt att väga mig inför någon eller säga vad jag väger. Det finns ett stort problem som många gör och det är att man stirrar sig blind på en våg. Självklart är det superbra att man håller koll på vad man väger, men man måste även ta hänsyn till att t.ex. muskler väger mer än fett. Det som jag gör skillnad nu från alla andra gånger är att verkligen inte väga mig varje dag, max 1 gång i veckan. Förra gången jag försökte gå ner i vikt så vägde jag mig varje morgon och det blev som ett beroende. Att jag hade gått ner 1 hekto gjorde mig galen och jag kunde vara besviken på mig själv. När det väl fortsatte i samma spår så hamnade man tillbaka i dåliga vanor för att det inte hände något eller att man aldrig fick en glad överraskning i en större siffra istället för att iakta sin vikt varje dag. Under ett av viktväktar mötena var det en man som sa "helldre att man har gått ner 1 hekto än att man har gått upp det" och det är så sant. Ord som gör mig peppad.

En vän som ligger mig väldigt nära mitt hjärta skrev för inte så jätte länge sen på sin status på facebook som gjorde mig så glad "Börjar känna skillnad på kroppen redan, jag har helt klart gått ner i vikt. Dock väger jag mig inte för att jag inte vill bli för fixerad, men det känns härligt! Jag mår så mycket bättre!". Det handlar inte om att rasa massa i vikt, egentligen är det helt ointressant att man har gått ner si och så många kg (självklart är det är en del av viktnedgången), det som speciellt är viktigt är att man känner skilnaden i kroppen. Att man ser i spegeln att det har hänt något eller att kläderna börjar sitta lösare. Det är mitt mål, att känna mig lättare och att må betydligt mycket bättre.

Precis när jag började skriva den här ringde min telefon. Det var min tränare i innebandyn. Jag blev så jävla glad. Han hade hört att jag hade gått ner i vikt och ville berömma mig. Jag blev ganska stum, jag visste inte vad jag skulle säga. Glädjen i kroppen blev otroligt stor och det är sånt som får mig att kämpa ännu mer än innan. Jag ska klara det här, jag kan klara det här! Tack för alla peppande ord på facebook, det värmer verkligen mitt hjärta så otroligt mycket!

det finns bara en väg och det är ner.

Kommentarer
Cornelia säger:

Hjärtat, du är så jävla stark, vet du det! Du kommer nå de mål du sätter upp och fortsätta på den vägen, för din vilja är bland de starkaste jag vet. Kämpa på vännen, du vet hur många som hejar på dig, som tror på dig och hjälper dig på vägen! Du är bäst <3

2012-02-07 | 23:47:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback